Hör ni musiken? Känner ni introt? Idag släpps den äntligen, säsong 2 av den enligt mig största serieupplevelsen 2016: Stranger Things. Dags att spänna fast sig och färdas tillbaka till 80-talet, denna oskyldiga tid av analogt leverne som barn där fantasin var ditt bästa sällskap. USA-romantiken a la Steven Spielberg gör det inte sämre. Det är verkligen dags för Stranger Things säsong 2…

Säsong 1 var enligt min ringa åsikt det allra bästa som gjordes på TV 2016. Det var en sådan där upplevelse man knappast hittar som vuxen längre, en ny upptäckt som ledde till samma entusiasm som vissa möten i barndomen kunde göra. Minns att jag slog på Netflix och såg omslagsbilden. Vad är det här? Det ser magiskt ut. Playknappen, ett avsnitt senare googlade jag allt som hade med serien att göra (förutom spoilers) och ringde alla som behövde ringas. Det här var magi på riktigt.

Säsong 1 blev både en kritiker- och publiksuccé tack vare sitt homage till nostalgin och allt som var bra med 80-talsfilmen. Tempot är relativt långsamt, idyllen och miljöerna finns (Hawkins, Indiana, bara en sådan sak) liksom en infernaliskt spännande story och mystiska karaktärer. Tänk er att man blandar Spielberg, Arkiv X, The Goonies, Poltergeist och Gremlins. Där finns liksom en oskyldighet som vilar över serien, samtidigt som den porträtterar en moders och faders ångest över förlusten av sina barn.

Skådespelarinsatserna var briljanta i säsong 1 och det finns väl inget som pekar på att de skall bli sämre denna säsong. Pånyttfödda Winona Ryder är återigen med, liksom alla de fantastiska barnskådespelarna med Millie Bobby Brown (Eleven) i spetsen. Regin är också makalöst bra, The Duffer Brothers uppvisar en känsla man sällan skådar, även i manus.

Lucas, Eleven, Mike, Will och Dustin

Andra fantastiska saker från säsong 1? Musiken, självklart. Covern av David Bowies Heroes i slutet av en episod var hjärtskärande. Och intromusiken är fullkomligt total. Liksom själva introt. You had me at hello, Stranger Things. Inte så konstigt om man är en nostalgitörstande specialistromantiker som jag. Fotot såklart, och kostymen. Det känns verkligen som att man är där, i början av 80-talet, på en sömning och bakåtsträvande skola mitt i lika sömniga Indiana.

Halloween-firande kvartetten i säsong 2

Så vad händer då i säsong 2? Det har inte kryllat av spoilers direkt, vilket är uppskattat. Jag var faktiskt tveksam till att ens utforska detta närmre inför inlägget. Lite förstår man dock efter att ha tittat på säsong 1. Will verkar inte återställd, varken fysiskt eller psykiskt, efter sitt fångenskap i Upside Down. Storyn utspelar sig nu ca ett år senare, kring Halloween, fortfarande i Hawkins. Ingen verkar helt återställd efter de dramatiska händelserna i säsong 1 och The Upside Down finns fortfarande kvar. Nytt monster verkar vara på ingång. Och Eleven är kanske inte borta trots allt. Mer vill jag inte. Mer får vi inte veta. Det är dags nu att streama in på Netflix och ta del av vad som förhoppningsvis blir 2017 års stora TV-upplevelse (Big Little Lies toppar just nu). Trailer har ni längst ner om ni vill se. Och hur briljant är det inte att använda Michael Jacksons Thriller i den? Halloween kanske inte är så tramsigt ändå…

Säsongs 2 nya monster