Slutspelsskägget head

Dagens text blir något mer personlig än vanligt. Den stammar ur kärleken till mars, april, maj och juni, inte bara för väder- och ljusomslaget, utan också för att det var där någonstans, i början av april, som kärleken till idrott i allmänhet och sporter med klubba i synnerhet föddes. Det var då man drog de svepande tagen med sopborsten på Mellangatan i Huskvarna för att få bort det sista gruset, alltför att landhockeytennisbollen skulle rulla obehindrat.

Att vara rightare

Sedan har det fortsatt. Ge mig en klubba och en boll och jag är hemma, en stor talang om man så vill. Ta bort klubban och jag är en usel idrottare, fotboll inkluderat. Ty det var med hockeyklubban allt började, en röd Titan ASD. Jag är och var, till mitt stora förtret, rightare. Alla leftare vill vara rightare men jag ville alltid vara leftare. Ända tills Esa Keskinen gjorde entré i laget från min hemstad HV71. Året var 1995 och vi tog SM-guld. Sedan dess, även innan dess, är kärleken till ishockeyn cementerad.

Ni förstår, känslan av att hålla sin första Pro Hockey Magazine i handen som tioåring var som att svepas in i annan värld. Ulf Dahlén i Minnesota North Stars, Micke Nylander i Hartford Whalers (bästa logotypen genom tiderna) och poängligan med Mario Lemieux i topp. Säsongen 92/93 var den målrikaste säsongen och är allmänt betraktad som den roligaste i NHL’s i år 100-åriga historia.

Jag kan den poängligan i stort sett utantill. Peter Forsberg tittade förundrat på mig och kallade mig Björn Hellberg efter att jag återgav den behind the scenes. Mario Lemieux gjorde 69+91, 160 poäng på 60 matcher, och dominerade ligan. Pat Lafontaine, nr 16 i Buffalo Sabres, också han rightare, kom tvåa på 148 poäng. Hans centerkollega och divisionsrival Adam Oates, även han center och rightare, var trea på 142 poäng. Yzerman levererade 137 och rookien Teemu Selänne slog ett rekord som troligen aldrig kommer slås via sina 76 mål som rookie. Alla rightare. Det kanske är något med att vara rightare ändå.

Gordie Howe, Mr. Hockey, i Hartford Whalers kompletta dräkt.

Gordie Howe – Mr. Hockey – I Hartford Whalers perfekta hockeydräkt

Slutspelstider

Men varför mars, april, maj och juni då? Det är då slutspelen pågår i SHL och NHL. Fåglarna kvittrar när Stefan Liv, saknade Stefan Liv, sitter och småsjunger med sin guldhjälm på Hovrättstorget i Jönköping år 2004. Maj fortsätter och Stanley Cup-slutspelet rusar vidare innan segraren äntligen koras i de första veckorna i juni. Pittsburgh Penguins är regerande mästare och har truppen för att bli första försvarande mästarna sedan Detroit Red Wings 1997 och 1998. 1999 vann Dallas Stars med min store idol Mike Modano i spetsen. Nr 9. Mitt favoritnummer.

Stefan Liv på Hovrättstorget i Jönköping

Stefan Liv på Hovrättstorget i Jönköping 2004

Slutspelsskägget

Men vad har då det här med Chevaleresk att göra, och vad finns det för gemensamma slutspelsfaktorer i SHL och NHL? Slutspelsskägget såklart! Att spara skägget i slutspelet påbörjades av ishockeyspelare och skägget ryker inte förrän man har vunnit eller åker ut. Det hade med vidskepelse att göra initialt (hockeyspelare är väl generellt sett inte kända för att vara kritiska tänkare) och första lag att applicera skäggen var legendariska åttiotalsupplagan av New York Islanders som vann fyra raka Stanley Cup mellan åren 80-83. De anfördes av bland annat av Mike Bossy, Bryan Trottier, Denis Potvin och skäggsparandets fäder Butch Goring och Ken Morrow.

Genom åren har vi sett en del vackra slutspelsskägg och vissa mindre lyckade. En del har tyvärr inte rätt förutsättningar men kör ändå, och en del väljer selektivt att strunta i det. Vi tycker om traditioner, så länge de är av godo, och därför bjuder vi på några chevalereska, och vissa ickechevalereska, slutspelskägg. Heja HV71!

Ken Morrow

Ken Morrow, New York Islanders

Scott Hartnell

Scott Hartnell, Philadelphia Flyers

Henrik Zetterberg

Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings

Mike Commodore

Mike Commodore, Carolina Hurricanes

Rob & Scott Niedermayer

Rob och Scott Niedermayer, Anaheim Ducks

Joe Thornton

Joe Thornton, San Jose Sharks

Emil Kåberg

Emil Kåberg, Örebro HK

Zdeno Chara

Zdeno Chara, Boston Bruins