Precis som London har The Whisky Exchange har Paris La Maison du Whisky (whiskyhuset). Hit kan man gå för att shoppa bland världens mest exklusiva whiskyflaskor eller kanske hitta en specialutgåva buteljerad enbart för butiken. Nackdelen? Det är dyrt.

Det är en lugn fredagsförmiddag när vi äntligen kommer fram till La Maison du Whisky. Om sanningen skall fram är det undertecknad som är mest exalterad men Måns och Örat följer gladeligen med för att kika lite. Vi öppnar upp dörrarna och ett whiskymecka ligger framför oss.

La Maison du Whisky på 20 Rue d’Anjou

Butiken har funnits sedan 1968 och har alltid legat på samma plats, 20 Rue d’Anjou. De har ett mycket imponerande utbud och en vacker lokal. Framförallt är det deras utgåvor av Karuizawa som man blir lite häpen inför. Karuizawa är förmodligen det destilleri med högst samlarvärde i världen och det är inte så konstigt: destilleriet är nedlagt, från Japan och lagrade nästan alltid sin whisky på tunga sherryfat. Till exempel så buteljerades den mest berömda Karuizawan någonsin för just La Maison du Whisky (och The Whisky Exchange, delad buteljering) 2009. Denna pärla var från 1967 och betingade då knappt 3000kr, ett hutlöst pris tyckte man då. Man skulle köpt ett par, den ligger på ca 100 000kr nu…

Karuizawa-hyllorna. Några miljoner i ett glasskåp

Man blir som ett barn i leksaksaffären i butiken. Det mesta finns här. De är verkligen specialister på samlarobjekt men har även allt i standardväg och fina utgåvor från en mångfald destillerier buteljerade just för dem. Till exempel en 24-årig Highland Park på sherryfat i samarbete med Signatory Vintage för €220, ett förhållandevis bra pris relativt marknaden. Annars är det oftast dyrt på La Maison du Whisky, lite för dyrt sett till andra butiker och webplatser världen över.

En liten del av utbudet i butiken

Efter ett tag är Måns och Örat helt plötsligt borta. Det skall erkännas att jag inte är så uppmärksam när jag spanar runt i en whiskybutik av denna magnitud men något kunde de väl ha sagt? Jag vet i och för sig vart de har begett sig: närmaste ställe för en vinlunch. Jag tänker att jag måste köpa något för helgen, något franskt, och samtidigt något till mig själv, något gott. För helgen blir det en Glenmorangie Nectar D’or, en tolvårig whisky lagrad tio år på bourbonfat och sedan slutlagrad två år på sauternesfat som är ett klassiskt, franskt dessertvin. Blommig, mycket söt, fyllig och full av frukt. En fin standardpinne.

Måns på rundvandring

Till mig själv blir det en 20-årig Clynelish från 1996, buteljerad av ovan nämnda Signatory Vintage. Refillsherryfat, naturlig färg, ingen kylfiltrering och 46%. Man borde alltid ha en Clynelish från 90-talet i sitt skåp hemma, det är liksom alltid bra. I det här fallet kostade flaskan €90 vilket är både dyrt och billigt. Dyrt för att man kan hitta liknande flaskor från Signatory Vintage för ca €30 mindre, billigt därför att den kvalitetsmässigt är värd €30 till. Flaskan skall öppnas idag på nationaldagen och recension kommer senare i veckan.

Clynelish 1996 Signatory Vintage

Jag tar en sista tur i butiken. Personalen är trevlig och kunnig men inte lika personlig som på The Whisky Exchange. De är lite mer franska, där finns en distans. Källaren är en behållning att skåda. Där hålls provningar för privata samlare i de svala stenvalven. I trappan upp står Karuizawadyrgriparna uppradade och i de andra glasskåpen står allt man vill ha men aldrig kan få. Men på gatan mittemot är vinet uppkorkat och det glittrar i pojkarnas ögon. Det är mer värt än alla Karuizawa tillsammans.

Den mytomspunna provningskällaren