När vi hade förmånen att segla på British Virgin Islands förlängde vi semestern genom att spendera ett antal dagar i ett magiskt hus på Tortolas (BVI’s huvudö) höjder. Grillad fisk, vitt vin med mycket syra och dyktävlingar i den tillhörande poolen var vanliga företeelser. Vi ville dock också vara lite kulturella och därför bestämde vi en dag att vi skulle besöka Tortolas enda opererande romdestilleri.

Callwood Rum Distillery

Destilleriets entré.

Rom och Karibien har en lång historia, och The Callwood Distillery är inget undatag. Sedan 1600-talet har destilleriet tillhört Callwood-familjen och gör så än idag. Det ligger i närheten av Arundel Estate varifrån själva romen drar sitt namn: Arundel Cane Rum. Vi kommer dit och har ingen aning om vad vi ska förvänta oss, men inte tusan är det det här? Ett ruckel? Vår tourguide, Jack, hälsar oss välkomna med hörlurar i öronen och berättar att touren kostar två dollar. Då får man en shot också. Nu börjar det likna något.

Spritpannan

Den uråldriga spritpannan.

Callwood Distillery är stolta över sin produktion, med all rätt, för här görs romen enligt traditionella, karibiska metoder. Inget massproduceras utan allt görs för hand med samma maskiner som för knappt 400 år sedan! Det är en arbetsintensiv process, inte minst för att all rom görs på rörsocker istället för melass, som är biprodukten av sockerframställningen. Nackdelen med att använda enbart rörsocker är att man måste börja producera direkt efter skörd. Fördelen, enligt vår guide, är att man omöjligt kan bli bakfull. Nåja.

Sockerrörspressen

Den lika uråldriga sockerrörspressen.

Det skall sägas att detta ”ruckel” som vi något ironiskt kallar det är oerhört charmigt, och det är en vacker och lummig plats. Växterna trängs överallt och det vilar en historia bakom varenda tegelsten och träflisa. Dock är det svårt att förstå hur alla dessa primitiva maskiner kan omvandla socker till rom. Inte heller vår guide lyckas förklara det. Touren tar en kvart under vilken guiden berättar, på svårtolkad engelska, att de odlar och skördar nästan allt rörsocker själva. Sedan pallar han inte mer. Ner med er till ”shoppen” så skall ni få prova.

Shopen

The Shop!

Undertecknad är lyrisk. De andra är skeptiska. Jag provar allt, jag köper allt. Det här är 90 plus! Det är det så fan heller, säger Måns. Vi har en underbar timme i shoppen och kommer alla ut lite rundare och lite fattigare. Och nu kommer vi till detta inläggs kärna: provsmakningen ett drygt år senare. Inga palmer till hjälp, inget sus från vågorna. Varken de varma solstrålarna eller de långa, svalkande skuggorna kommer ridande till dryckens försvar. Kan det vara så att Måns hade rätt och jag hade fel? Verkar otroligt. Well, here goes nothing.

Oh, by the way, jag provar deras värsting, den tioåriga. Det andra känns som trams. En av sorterna heter faktiskt The Panty Remover. I den flaskan ligger det fortfarande några bitar sockerrör kvar. Den känns mer som en olämplig prydnad än en lämplig dryck. Tioåringen it is. Och till sist, om ni någon gång besöker Tortola så är destilleriet tvivelsutan värt ett besök!

Arundel Cane Rum 10 years
Arundel Cane Rum, Callwood Destillery, 10 years

Typ: Cane Rum
Lagring: Ekfat
ABV: 40%

Doft: Hello, is there anybody in there? Lite tunn, men efter ett tag hittas en blommighet, en smörighet och aceton. Kan låta hemskt, men det är inte så farligt. Socker, lätt bränt.

Smak: Tusan också, det är för tunt! Var är skjutsen? Smakar mindre än det doftar vilket inte är så roligt i detta fall. Den är något simmig, påminner lite om Jägermeister, men om en dryck skall vara simmig behöver den alkoholhaltig hjälp. Socker och blommor igen. Något metalliskt.

Eftersmak: Borta.

Tillfälle: När Måns inte är i närheten vilket minskar chansen för odräglighet.

Betyg: Är inte tillräckligt bevandrad i romvärlden för att sätta betyg, men ca 70? Summa summarum: drick spriten på plats i solskenet ackompanjerat av den karibiska musiken!