Bowmore Single Malt – en vertikalprovning

Bowmore, vackra Bowmore. Islays äldsta destilleri, beläget vid Loch Indaals förtrollade vatten, slog upp portarna redan 1779. Här flyter maltwhiskyn i blodet och dess tilltalande rökighet har många anhängare världen över, i Sverige inte minst. Bakom väggarna i den vita fasaden bevarar man en stor del av traditionen: de mältar en del av kornet själva och vattnet i whiskyn kommer från lokala floden Laggan vilket bidrar till den karaktäristiska smaken av torv.

Eftersom vi på Chevaleresk är romantiker så vill vi även tro att vattnet från det stormiga Atlanten påverkar whiskyn och ger Bowmore dess maritima smak. Legendariska lagret Warehouse 1 är byggt rakt ner mot Loch Indaal och utsätts därför av havets vågor och kraft. Ek, som whisky alltid lagras i, är poröst, och därför tror och hoppas vi att sältan letar sig in i drycken och gifter sig ömt.

Bowmore har ett fint rykte i whiskyvärlden, dels via fina destilleriutgåvor, men också via de oberoende buteljerare som köper Bowmore-fat och buteljerar i eget namn. Vi skulle vilja gå så långt som att säga att Bowmore under det senaste decenniet varit ett av de tre bästa whiskydestillaten: man vet att Bowmore från 90- och 00-talet håller mycket hög kvalitet, oavsett om det lagrats på bourbon- eller sherryfat.

Sin ikonstatus har man fått via utgåvor från längre tillbaka i tiden, närmare bestämt 60-talet. Om man haft turen att smaka en sherrylagrad Bowmore från 1964-1966 så har man varit nära dryckens heliga graal. I dessa buteljeringar hittas en symfoni av smaker: tropisk frukt, sälta, torkade frukter, läder, tobak, vax, kaffe och en touch av torv. 

Releasefest säsong 2, Café Opera

Bowmores core range består idag av fyra sorter: 12, 15, 18 och 25 år gamla. Vi har provat dem alla och lämnat smaknoteringar och betyg efter oss. Vi använde samma glas till samtliga sorter, en klassisk sherrycopita, och vi använde oss inte av vatten med tanke på den relativt låga alkoholhalten.

———————————————


Bowmore 12 years

ABV: 40%

Doft: Som en mild introduktion till Bowmore Single Malt. Lätt rökighet, saltig citrus och kanske lite honung. Enkel men angenäm.

Smak: Choklad dyker upp snabbt som slingrar sig med den subtila rökigheten. Citrusfrukter igen och lite vanilj.

Eftersmak: Förgänglig. 

Tillfälle: När som helt egentligen på året.

Betyg: 83 hattar. En fin introduktionsmalt. Vi hade önskat lite mer alkohol i för att ge smakerna en skjuts.

———————————————

Bowmore 15 years

ABV: 43%

Doft: Tyngre, mer potent och rikare än sitt yngre syskon. Torkad frukt nu. Apelsiner istället för citroner. Mer modig rök. Lite kryddor från eken. Russin och rostade kastanjer. 

Smak: De tre procenten gör verkligen stor skillnad, nu blir man inlindad i whiskyn. Kola och fudge, lätt rök och russin. Sirap och tall. 

Eftersmak: Kryddig sherry som varar ett bra tag.

Tillfälle: Framför brasan, efter en mastig middag eller för att glömma ångesten en kulen novemberkväll.

Betyg: 86 hattar. 


———————————————

Bowmore 18 years

ABV: 43%

Doft: Den mest eleganta av de tre hittills, helt klart. De extra åren märks i en mer utvecklad och påtaglig fruktighet (björnbär, svara vinbär, blodapelsin) tillsammans med citrusdofterna och en mild rökighet. Blöt skog. Tång! Lite tobak. 

Smak: Samma fina frukter, choklad, rök, tobak och kola. Den börjar kanske något trevande och tunt, men efter ett tag tar den fart och blir fylligare.

Eftersmak: Lång, salta apelsiner?

Tillfälle: Vid kusten en sommarkväll vore inte helt dumt nej.

Betyg: 87 hattar


———————————————

Bowmore 25 years

ABV: 43%

Lagring: Bourbon & spanska sherryfat

Doft: Mild men uttrycksfull. Man kan ana en lätt tropisk fruktighet, men den är inte där riktigt än, det behövs nog ett årtionde till i fatet. Frukterna är istället bäriga, hallon kanske, och det finns återigen citrus, men mer söt än citroner. Lite kardemumma träder in, eller är det kanel? Självklart rök också. Vanilj och kaffe.

Smak: Torr, och det är något vackert här. Torr fruktighet, finns det? Sötman är där trots att den känns torr. Hittar kola, eller kanske toffee, eller är det kanske samma sak. Mindre rökig än i doften. Den känns rätt lyxig på något sätt.

Eftersmak: Gräddig och lång. Vanilj och frukt. Fin.

Tillfälle: När du vill unna dig något trevligt.

Betyg: 89 hattar

———————————————

Bonus: Bowmore 1964 Black Bowmore The Last Cask

ABV: 40,9%

Lagring: 1st Fill Sherry Casks

Antal flaskor: 159

Innan vi provar så vill vi bara säga vilken ynnest det är att vi har fått prova denna whisky. Dels för att endast 159 flaskor buteljerades från Bowmores två sista fat från 1964, men också för att den betingar astronomiska summor om man råkar komma över en på auktion vilket gör den mycket svåråtkomlig. Vi fick ett sample att skåla in säsong 2 av Chevaleresk till på vår releasefest, och det var kanske skålarnas skål. Tack!

Releasefest säsong 2, Café Opera

Doft: Ja ni, vad ska man säga? Den mest eleganta och mjuka tropiska frukt ni kan tänka er: papaya, mango, ananas, passionsfrukt. Men vänta, det finns ett lager frukt till! Mörka frukter: russin, dadlar och fikon. Mild kakao. Lätt, lätt rök, men inte mycket kvar efter 50 år i fatet. Honung. Och är det där svart tryffel?

Smak: Normalt sett brukar en whisky runt 40% bli lite tunn, men inte här. Det är lagringstiden som naturligt har reducerat alkoholstyrkan till 40,9% och smaken är så integrerad med alkoholen att det passar alldeles utmärkt. Det är en smekning, som en nyplockad fruktsallad från en avlägsen söderhavsö. Det här är whiskyporr, inget annat. Ett mörkare lager av frukt finns där också, liksom en tobaksbutik vars lädermöbler har blivit elegant nötta och har en patina från himlen.

Eftersmak: Kanske inbillar vi oss, men det känns som att den satt i hela kvällen. En ljuv kyss.

Tillfälle: Den här whiskyn skapar tillfället och inte tvärtom.

Betyg: 95 hattar

Sammanfattningsvis så konstaterar vi att Bowmore håller fortsatt hög klass. Vi föredrar de äldre utgåvorna som blivit mer komplexa och fruktiga, men de yngre erbjuder också trevligheter, särskilt den 15-åriga. Bowmore ligger mittemellan exempelvis Highland Park och Laphroaig i rökighet och vi känner båda att röken aldrig tar över. Gott!