Så har vi kommit till torsdagen, och nu är det min tur att få en outfit. Det är ingen hemlighet att jag tycker om mjuka fall och linjer, gärna med lite volym, och vad passar då bättre än en rock som har kommit tillbaka starkt på senare tid: The Raglan Coat.

Historien bakom raglanrocken är som ofta med plagg från förr inte helt säkerställd, olika versioner finns. Alla har med Lord Raglan att göra (brittisk Field Marshal FitzRoy James Henry Somerset, 1st Baron Raglan) och slaget i Waterloo (1815).  En versionen känns mer praktisk, den andra mer dramatisk. En tredje mest trolig.

Om vi börjar med den mer praktiska så behövde Raglan kunna klä sig lite enklare efter det att han förlorat ena armen. Därför lät hans skräddare göra en rock utan distinkt söm vid axeln, istället blev rocken skuren från axeln och syddes samman med livet med en diagonal söm. Detta är den så kallade raglanärmen och den skulle enligt källor tillåta att armen kunde röras mer fritt.

Om vi fortsätter med den dramatiska versionen så uppkom armen och rocken med inspiration från en potatissäck! Lord Raglan ville hjälpa soldaterna att hålla sig varma och utarbetade ett plagg gjord av en potatissäck som skars i nacken och diagonalt över hörnen för att tillåta att armarna rör sig fritt. Verkar lurigt.

Den tredje är att Aquascutum tillverkade rocken anpassade efter Raglands behov när denne bara hade en arm kvar. Armen, med den ökade rörligheten, skulle tillåta Raglan att fortsätta att fäktas obehindrat.

Lord Raglan iklädd rock, dock inte med raglanärm

Raglanrockens karaktär

Om man tänker på en raglanrock idag så har den alltså den distinkta ärmen utan söm vid axeln. Detta skall generera mer rörlighet men så är naturligtvis inte alltid fallet. En traditionell söm kan vara mer rörlig, allt beror på kvaliteten i skrädderiet och produktionen. Ofta har raglanärmar varit mycket bylsiga vilket har haft motsatt effekt på rörlighet. Kragen på raglanrocken är ofta bylsig med rund karaktär, och knappställningen är rak, enkel och synlig. Märk väl, detta är bara riktlinjer, rocken kan likaväl vara dubbelknäppt har eller ha dold knäppning. Ofta finns det manschett på ärmarna. Materialvalen är inte sällan i grövre ulltyger och mönster är vanligt förekommande. Något som förknippas med raglanrocken är lite mer volym än en mer klassiskt skuren rock. Ofta är en raglan rak och midjan upplevs som generös vilket är ett formspråk jag just nu uppskattar mycket.

Raglanärmen. Ingen distinkt söm vid axeln, istället löper den diagonalt ner mot livet.

Raglanrockens användningsområde

Raglanrocken är inte den mest formella av rockar men tack vare dess fina formspråk går den absolut att använda till mer formell klädsel, det har snarare mer med materialvalet och färgen på rocken att göra. Dock bör den undvikas till exempelvis smoking eller frack. Men jag ser inga problem med att använda en välsittande raglanrock i exempelvis enhetligt grått till mörkblå ullkostym, snarare kan en mjuk och följsam silhuett skapas.

Typexempel på en raglan. Volym i liv och armar, grovt tyg med struktur i och tydlig manschett

Alexander Wibergs rock 2017

När jag skapade Ehldes, Thomas och Örats outfits så googlade jag runt på rockar i allmänhet tills den rätta rocken för dem dök upp. I detta fall var jag mer specifik och letade efter en raglan. Jag tvivlar nämligen på att någon av mina kollegor skulle trivas särskilt väl i den. Den är kanske mer ”gubbig” om man så vill, något jag aldrig varit rädd för. Färgerna i min outfit är genomgående varma eftersom detta passar mig mycket bättre än det kalla som Thomas och Måns passar bättre i.

Raglan – Maison Margiela
Glasögon – Oliver Peoples
Tröja – The Armoury
Paraply – Fox Umbrellas
Byxor – Suitsupply
Handskar – Dents
Loafers – Carmina

Raglanrocken ovan är från franska Maison Margiela och är vändbar. Ena sidan, porträtterad ovan, är i ginghammönster i petrol, choklad och havre, medan andra sidan är i klassisk beige bomullstwill. Jag kombinerar med ljusgul, rundhalsad tröja i lätt merinoull från The Armoury samt sandfärgade bomulls- och kashmirbyxor från Suitsupply. Ljust gul är en favoritfärg som enligt mig förbises alltför ofta, passar utmärkt till benvitt, sand, beige, brun, mörkblå och olika toner av grå. Även oliv. Till i stort sett allt (förutom svart). Tröjans tunna karaktär tillåter instoppning i byxan, ett trevligt inslag när byxan är högre i midjan och har plissering med snedställt knäppning.

Loafern från spanska Carmina är en så kallad full strap penny loafer, d.v.s. sadeln över skon går från sula till sula. Lovely. Accessoarerna följer färgpaletten. Glasögonen från Oliver Peoples är sköldpaddsmönstrade i koboltblå och choklad, paraplyet från Fox Umbrellas är i mörkblått och mörkbrunt och till sist är skinnhandskarna från Dents så nära i ton med skorna som möjligt. Gubbigt, pretentiöst och genomtänkt. Chevalereskt, helt enkelt!

Källa: stretchy.org, gentlemansgazzette.com
Huvudbild: mrporter.com